om att ha komplex
alla här väl ändå komplex. även om det så är för sina örsnibbar eller lår så har alla komplex. det behöver inte ens vara kroppsligt. du kan ha själsliga komplex. för din röst, ditt beteende i vissa situationer eller för hur du utför vissa kreativa saker. jag har tänkt lite på att alla kanske borde visa upp sina komplex för att alla ska tycka att det är okej. om du inte gillar din röst - prata mer. om du inte gillar dina lår - ha dina vråltajtaste jeans. och om du inte gillar din panna - ha tofs. för om alla visar upp det dom inte gillar så kanske alla börjar gilla det istället. för dom har ju aldrig sett det förut??
jag har komplex för mina finnar. eller min akne. vet inte vilket det är. den sitter i i ansiktet. de röda små täcker istället mina skulderblad vilket kan göra mig otroligt frutstrerad och ledsen. gissa hur många badkar tårar jag skulle kunna fylla av alla dom gånger jag gråtit för dessa prickar?? gissar själv på cirka hundra typ. iallafall såhär ser mina komplex ut:
en rygg. min rygg. och finnar. such wow många enligt mig själv och vissa andra. jag har mått så dåligt över detta att jag gråtit mig till sömns, rivit upp stora sår på axlarna och gått till vårdcentralen otaliga gånger. över finnar??
jag är tacksam över att jag har åtminstone en person som jag kan visa detta för och det är ma boyfriend. han säger alltid att jag är fin när jag är ledsen över min rygg. jag vill att alla ska ha en sån person. så jag tänkte - varför kan inte alla vara den personen för alla? så att alla har varandra. jag vågar inte ha tröjor med rygg-urringning. men nu ska jag ha det. och jag vill ha alla med mig. det är mitt nyårslöfte. att trots allt våga visa det som får mig att gråta av rädsla. rädslan att inte vara som alla andra.
sov nu gott och älska era komplex. själv ska jag pussa mig själv på axeln och sova på min rödprickiga rygg. rött är ju skitsnyggt!!
